logo-3.jpg

Välkommen! Avel Planerade valpkullar Hälsoinfo Länkar Kontakt

Om oss

Jag som har kennel Damaianus heter Marie Baaz och bor i Kvibille utanför Halmstad. Jag har haft collies sedan 1993, och min första collie kallade jag Fanny. Jag skulle egentligen inte alls ha en collie, eller hund över huvudtaget, men så åkte jag och tittade på en kull valpar på kennel Windmoor i Kungsbacka, och tja... resten är historia!

LPI Windmoor's Fantastic Fashion

Fanny föddes den 16 juli 1993. Hon kom hem till mig i september samma år, nio veckor gammal. Fannys mamma kallades för Cherie, men hette egentigen Spaceline Gratitude To Windmoor. Fannys pappa kallades för Steven, SUCH Seamist's Stray Cat stod det på stamtavlan. Fanny hade fem syskon, två bröder och tre systrar. En trefärgad syster, Windmoor's Fuzzy Feeling, kom att kallas Nellie och hamnade hos min moster. Fanny och Nellie umgicks mer eller mindre hela livet igenom.

Fanny var min första collie. Jag, eller snarare familjen, hade haft hundar förr - terriers i olika format. Det blev en rejäl omställning, kan jag lova! Fanny var inte det minsta terrierlik, mjuk i sättet, lite ängslig men ändå pigg & alert och älskade att spåra, bland annat. Hon var en fantastisk "skådespelerska" - var det något hon trodde hon inte kunde klara av protesterades det högljutt ända tills dess hon blev överbevisad... ;-) Hon var ljudrädd i allmänhet men skotträdd i synnerhet. Hon blev dock mitt stora sällskap när jag flyttade upp till Uppsala för studier, och vi gick flera kurser tillsammans. Agility blev hennes stora grej, och vi blev tillslut ganska duktiga! Tyvärr fick hon problem med handlovarna, och agilitykarriären tog slut när hon var som bäst. Vi hann i alla fall komma trea på Collie-SM i agility, 1999. Hennes största talang var nog egentligen spår. Att spåra var det bästa hon visste. Vi gick en viltspårkurs tillsammans, och sista gången gjorde vi ett anlagstest. Det var bara det att det var jaktstig också i samma skog... Hon spårade, men det gick lite för fort och hon visade ju klart att hon inte gillade skott, så vi blev naturligtvis inte godkända.

Älskade lilla Fanny somnade in stilla hemma i köket, den sjätte februari 2005. Då orkade hennes kropp inte riktigt med längre. Bilden ovan är tagen bara några timmar innan hon fick somna in. Jag saknar henne fortfarande.

Nåväl, efter en tid ville jag träna mer hund än vad Fanny kunde klara av. Således började jag fundera i banorna kring att skaffa hund nr två. Detta var under 1996-97, och jag var inne på en hel drös med olika raser innan jag bestämde mig för att det minsann skulle gå att hitta en bra collie! Och det gjorde det!

LPII Korad TJH Country Squire's Ayla

Allis föddes den andra april 1998. Nio veckor gammal hämtade jag henne vid Kostalägret, där sydöstra lokalområdet arrangerade sin årliga träningshelg. Jag hade följt Allis varje dag, eller snarare hennes syskon, i Valplådan på Country Squire's kennel, eftersom Alyssa egentligen var min favorit. Nu visade det sig att det var Annas favorit också, så det blev Allis som blev min. Och det har jag aldrig ångrat! En trevligare eller bättre liten tik kunde jag inte önska mig! Allis mamma heter Yummy, eller Korad TJH LP Marble's Black Yummu. Hon somnade in drygt fjorton år gammal! Allis pappa hette Assik, eller Korad TJH LP Road Racing Assik. Han blev nära tretton år gammal, innan han somnade in. Vill du se Allis' stamtavla, klicka här!

Nåväl, lilla Allis var ett busfrö som hette duga. Den sommaren hon var valp var jag tävlingsledare för Upplandsveckan, en fyra dagars agilitytävling som avslutades med SM-kval. Jag skulle vara tävlingsledare för SM-kvalet och hade förärats banskisserna för denna tävling. Kvällen före var det grillfest, och jag gick dit. Allis och Fanny var kvar i stugan vi hyrde. Och när jag kom tillbaka var det fullt med strimlat papper på golvet.... Jodå, den lilla damen hade strimlat banskisserna. Men hon hade, som tur var, "sparat" ett ex av varje bana...

Vi har hela tiden haft kontakt med syskonen. Första året träffades vi för utställning, träningshelg och mentalbeskrivning. Allis och hennes syskon beskrevs på Eriksöre camping på Öland. Denna dag regnade det sidvärtes, men vad gjorde det när det gick så bra? Ett drygt år senare åkte vi tillbaka till Kalmar för korning. Allis gjorde bra i från sig, och jag trodde nog att hon skulle bli godkänd, men att poängen skulle stanna på 219 hade jag inte räknat med! Av Allis fem syskon är alla mentaltestade och fyra är godkända. En syster fick nesliga 99 poäng... De båda som inte kom upp i poäng är dock skottfasta.

Min och Allis tävlingskarriär har varit ... tja, av lite blandad kompott. Lysande resultat blandat med bottennapp kan man nog säga. Nu tävlar hon inte mera utan är glad och pigg pensionär. Det tog ett tag, men efter några försök fick hon förstapris i lydnadsklass ett. Då började vi tävla i lydnadsklass två, och när hon väl fattade galoppen kom tre förstapris med jättefina poäng i en rad. Ett av de förstaprisen var på collie-SM 2001, då hon även blev bästa lydnadscollie klass 1-3. Allis har startat i lydnadens elitklass, och bästa meriten är att hon kom tvåa på ett collie-SM - men hon har inget förstapris. Faktum är att vi har inget pris alls i elitklassen... Allis blev uppflyttad ur appellen via spåret. Hon är godkänd i lägre klass sök och vi har tävlat i lägre klass spår. Allis spårar egentligen bättre än hon söker, men matte tycker söket är roligare. När vi flyttade från Uppsala och skulle hitta en ny sökgrupp, fann vi en räddningshundsgrupp i stället, så vi började träna räddning. Så småningom blev det dags för cert-prov. Det var en mycket varm sommardag i juni 2002, och Allis hade dessförinnan varit och hälsat på Sammy i Gislaved. Hon var alltså dräktig när hon genomförde provet, och ja- det var verkligen Allis som blev godkänd. Matte var så nervös, så nervös... Men Allis höll huvudet kallt och genomförde certprovet med bravur! Våren därpå gjordes RHFU - räddningshundsförarutbildningen, och vi blev ett godkänt räddningshundsekipage. Det som var extra roligt med den utbildningen var, att Allis halvsyster Bolla (Korad TJH Country Squire's Bolla) också deltog och blev godkänd!

Allis har hunnit med två kullar med totalt tio valpar. Jag är mycket glad och stolt över dessa valpar! Jag hade hoppats på fler kullar, men det blev inte så. Sista kullen blev inget av, då den dräktighet jag trodde Allis bar på omvandlades till livmoderinflammation och operation. Allis är en fantastisk mamma och gav sina valpar en jättebra start i livet. Hon sysselsatte dem, lekte mycket med dem, och uppfostrade dem milt men bestämt. Det gör hon fortfarande! Både sina "valpar", men även som mormor! Trots att hon är på sitt tolfte år är Allis mycket pigg och alert och tackar definitivt inte nej till lite bus eller träning. Men däremellan, tar hon det lugnt... så lugnt det nu går med sin ohängde son i huset!

Allis har en underbar mimik och är mycket signalsäker. Hon har en särskild egenhet, som hon gett i arv till en del av sina avkommor, och det är att hon "ler" när hon blir extra glad. Då drar hon tillbaka mungiporna så långt det går och kisar lite med ögonen. Ibland lyfter hon även på läpparna, och så låter hon lite speciellt. En annan egenhet är att hon är rätt dålig på att skälla. Hennes skall är väldigt högstämt och gällt, och tack och lov skäller hon inte särskilt mycket. Hennes varningsskall är ett utdraget Voooooooov! och sedan är det bra. Allis har följt med matte i vått och torrt och är verkligen mattes hund. Är matte i närheten är det mest hon som gäller. Hon är van att alltid få följa med - jag har förmånen att kunna ha med hund när jag jobbar - och står alltid beredd att följa med ut.

Nu följer hon med matte på ett annat sätt än tidigare, då hon för alltid är med mig i mattes hjärta. Måndagen den första november 2010 somnade hon en sista gång, lugnt och stilla, in i mitt knä, älskad och djupt saknad av hela familjen.

Korad Damaianus Grip

Sirius är den förstfödde ur Allis andra kull. Han kom till världen den 18 april 2004. Han var en rejäl grabb redan när han kom (även om han inte var störst) och det tog lite tid för honom att bana vägen, så att säga. Sirius var lite trött när han väl kom ut, men hämtade sig snabbt och därefter har just trötthet inte varit hans kännetecken! Sirius pappa heter Usch Cach VdhCh Heirlair Reap The Whirlwind, men kallas för Griffin. När Allis träffade honom bodde han i Tyskland, men flyttade på sin ålders höst tillbaka till USA. Han somnade in ett par veckor före sin fjortonde födelsedag.

Sirius är ett riktigt charmtroll! Han lämnar få helt oberörda, collieälskare som allmänt folk. Han är vänlig mot människor, mot andra hundar och andra djur (även om han tycker att katter bör motioneras) - kort sagt - han är genomsnäll. Men inte mesig.

Hösten 2005 samlades fyra i kullen och genomförde sitt MH. Hösten 2006 samlades hela kullen, då fyra av syskonen gick korningen. Sirius var först ut, och han tyckte detta var jättekul! När vi hade genomfört mentaltestet och han åkte tillbaka in i bilen, då protesterade han högljutt! Hur det gick? Strålande! Han fick 257 poäng, vilket är den högsta poäng en collie någonsin fått!

Annars är det sök som är vår grej. Vi tränar regelbundet sök i ett jättetrevligt gäng! Det har blivit några tävlingar i appellklass, eftersom lydnadsdelen inte på långa vägar varit i närheten av lika intränad som söket. Nåväl, det kan ju ändras med ganska enkla medel (dvs öka träningsdosen). Efter några försök blev vi uppflyttade till lägre klass, och lägre klass snubblade vi ur rätt kvickt! Nu är han godkänd i högre klass sök, men det är en del Foto: M. Mjörnå   kvar träningsmässigt innan vi kan bli uppflyttade därifrån! Vi spårar en del också, när andan faller på. Det är synd att man ska hinna med så mycket annat också; jobba t ex... Det finns också planer att träna in lydnadsklasserna, för att börja tävla lydnad också. Vi har startat lydnadsklass ett en gång och det blev förstapris! Under 2010 provade vi på Rallylydnad! Vad vi än hittar på, tycker Sirius det är kul!

Sirius är mycket observant på vad som händer omkring honom. Han har en speciell utkikspost, soffan i vardagsrummet, där han har stenkoll på vad som händer på HANS gata. Ibland får folk passera utan att han talar om det, men hundar? Nix! Utsikten är jättebra att ha när husse eller matte kommer hem. Då står han i fönstret och flinar upp sig och viftar frenetiskt på svansen. Flinar upp sig? Jo, han ler faktiskt! När han "ler" som mest visar han precis hela garnityret och hade man bara tittat på tänderna hade man ju tvekat på avsikten...

Sirius har hunnit med att bli pappa också! Han har en kull på åtta valpar, där mamma är TJH Lawless Callas The One - Callas kallad. Det ska bli mycket spännande att se vad det blir av dem!

Sirius är naturligtvis världens goaste hund! Och han är definitivt husses favorit!

 

Copyright 2010 Damaianus collies